Hur funkar egentligen det här med att vara bästa kompis med någon av motsatta könet? Kan man verkligen dela ALLT med någon utan att känna något fysiskt för varandra? Jag tror det är möjligt. Jag har flera killkompisar som jag har delat en massa med och inte känt någon fysisk dragning till, eller att jag har tänkt mig dem som mina blivande pojkvänner. Men var går gränsen? Och hur ska man kunna skilja på kärlek och "bra" vänskap? Det är det som är så himla svårt. Och hur vet man om den andra personen känner likadant? Jag tror att allt handlar om kemi. Om man umgås ensamma så märker man om det ligger något i luften eller ej. Men vad tror ni? Är det möjligt att vara bästa vän med någon av motsatta könet?