Kom och tänka på mitt ex idag och tänkte slänga in ett inlägg om just ex och att bli dumpad/dumpa. Jag och Max var ju tillsammans i mer än två år vilket är en väldigt lång tid när man är så "små" som vi var. Vi blev tillsammans när jag var 14 och han var 15. Och jag vet att det finns tjejer där ute som är rädda för att släppa taget när man väl känner att det börjar gå utför, för jag var själv en av de tjejerna. Några månader innan jag och Max gjorde slut så märkte jag att allt inte var som vanligt. Vi var kära, men gnistan fanns inte där längre. Och det är när man tappar gnistan som allt går förlorat. Visst kan man inte vara nykär förevigt, men när man slutar göra gulliga saker för att göra varandra glada eller inte orkar åka ut till varandra för att träffas för att det är så långt så finns inte glöden kvar. Det var den som försvann för oss, och när vi väl gjorde slut så vart jag såklart ledsen, men jag tror att jag hade förberett mig mentalt på det ett tag. Jag grät samma dag som vi gjorde slut, men sedan har jag inte gråtit mer. Såklart så var det skit jobbigt i början och man undrar vad man kunde gjort anorlunda eller om man hade kunnat ändra på det som var, men det går över. Efter ett tag så slutade jag älta vårt uppbrott och fokuserade istället på de saker som gjorde mig glad som mina vänner, min familj etc, och helt plötsligt så släppte det.

 

Idag så inser jag att detta var det bästa beslutet för mig och jag mår så himla mycket bättre utan honom. Visst tänker jag på han ibland, men jag saknar inte han längre. Det enda jag saknar är att ha en person i mitt liv som älskar mig och som jag kan älska tillbaka. Man kan väl säga att jag saknar hela "förhållande" grejjen. Jag vet inte riktigt vad jag vill få sagt med detta inlägg, jag kanske mest behövde skriva av mig. Men jag vill i alla fall uppmana alla er tjejer där ute som är i samma situation som jag var i att bryta er loss! Jag vet att det känns som jordens undergång och att du aldrig kommer hitta någon som älskar dig eller som du kan älska på samma sätt men tro mig, det kan man.

Det finns ett jättefint citat som Chuck Bass har sagt i en säsong av Gossip Girl. "If two people are meant to be toghether, eventually they'll find their way back". Citatet är verkligen så himla sant, och jag tror på det. Är man menade för varandra så hittar man tillbaks till varandra, oavsett vad.