Jag och min chef satt nyss och pratade om oss människor och vilka konstiga varelser vi egentligen är. Att vissa aldrig lär sig av sina misstag och att vissa växer oerhört efter sina misstag. Men den stora frågan är, ska man berätta den kalla, hårda sanningen för personen, eller ska man låta personen upptäcka själv och ta smällen och växa av det? Svårt det där. Fick mig att börja tänka väldigt mycket på mig själv. Att vissa i mitt liv borde jag kanske göra mig av med. Men jag vågar inte. Jag är rädd för förändringen.