Elin Lindberg


den ‎9 ‎september ‎2009, ‏‎19:43:50

Då stod vi hand i hand. Skrattade och grät lyckans tårar. Vi hade klarat sommaren ut tillsammans; För det här var den sista sommarkvällen 2009. Den sista kvällen man kunde gå utan jacka, det var den sista kvällen vi njöt av varandras sällskap den sommren ute vid udden. Jag vet inte vad det är som gör bilden vacker. Kanske är det varma vattnets kluckande man ser, trädens susande man tänker sig höra, solens värme man känner längs den nakna huden; eller är det bara du? För du ger mig styrkan när inte någon annan gör det. För du insåg vad jag är. För jag insåg vem du är. För jag insåg att misstag kan man göra, jag förlät dig med hela mitt hjärta. Än är det ditt största misstag. Vi kanske behövde veta hur mycket vi egentligen behöver varandra. Ilskan du fick mig att känna, ångesten du skapade inombords hos mig, sorgen jag fick när jag visste att jag var sviken. Det fick mig bara att önska att det aldrig hänt. Jag var inte förvånad över att han gjorde så, men du, att du gjorde så gjorde mot mig gjorde mig förvånad. Men jag kanske misstog mig trots allt. Det var en motgång som vi tog oss igenom, separerade. Jag minns hur jag skrek ut de fulaste ord jag kan, jag minns hur du ville rymma ifrån. Jag minns dock inte att jag blev arg på han, bara dig. Ett misstag från min sida. Men det var bara du som bad på dina bara knän. Det var bara du som ville. Det var bara du i mitt hjärta. Jag ville bara dig. Jag förlät dig. Jag älskade dig. Du älskade mig tillbaka. Så som två vänner gör. Du var min vägvisare, du visade mig en väg som jag aldrig annars hade tagit. Jag tog din väg. Du och jag gick hand i hand den vägen. Det var den sista sommardagen år 2009. Det jag inte hörde var det varma vattnets kluckande eller trädens susande, jag kände heller inte av solens värme. Det jag hörde var ditt skratt som ekade i mitt hjärta och det jag kände var ren kärlek. Än idag står vi hand i hand i mitt hjärta, när jag blundar känner jag all kärlek vi gått igenom. Det står skrivet i stjärnorna, Elin och Rebecka, dag ut och dag in. Du är för alltid min Bästa vän och vi delar tillsammans alltid skrattet som alla tårar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0